Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tondikt. Växterna för fönstren gjorde det allt skummare
inne i salen, — de hade undanbedt sig eklärering.
Ben halflåg i en soffa strax vid fönstret och höll ett
nothäfte för ögonen medan han gnolade melodin för
sig sjelf. Vännen Syberg satt stel i en fåtölj med
händerna hopknäpta, hakan i vädret och gjorde
ingenting.
Tant Walborg hade gått ut och lemnat de unga
ensamma; — assessorn var sällan inne hos familjen
annat än vid måltiderna. Och Sigrid spelade, —
inspireradt som Ben tyckte.
— Tack, sade han när hon slutat, — det der är
någonting som tilltalar mig alldeles ofantligt, just så
skall man vara sorgsen. Han hade kommit till henne
vid pianot.
— Vet ni, — jag hittade på ord en qväll till
den der melodin... nej, sjelf har jag inte gjort dem,
men de föllo mig in ur minnet — hur lydde de igen?...
Ljuf är sorgen, när den smälter
till en harmoni med lifvet
halft i löje, mildt och vänligt,
tröstlöst halft och öfvergifvet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
