Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Förra delen
- 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
timmar skalor och öfningar utan att ännu ha tänkt
sig möjligheten af att göra något dylikt. Så sjöng
han andra versen:
Och då fattar jag min kärlek,
hur jag lärt att älska henne,
och då röra mina läppar
flygtigt vid ett jungfruänne...
Sigrid hade icke svårt för att svärma, fast hon
aldrig gjorde det vid piano. Det var Bens svaghet i
stället och nu var han i farten. Han hade öfvat sig
upp till en temmeligen stor färdighet af alldeles egen
art, men han spelade framförallt så omedelbart och
fullt af känsla, att man blef berörd af det, —
isynnerhet när han sjöng dertill, och det gjorde han som
oftast.
Från Rubinstein gick han i långa, tunga
mollackord öfver till Schuberts Heinemusik och der var
hans älsklings gebit...
Das Meer erglänzte weit hinaus
im letzten Abendscheine,
wir sassen am ejnsamen Fischerhaus,
wir sassen stumm und alleine
Så svärmade han om hela Heines tårdränkta
kärlek i de mjukaste varma tenortoner, intermezzo på
intermezzo, tills ackompagnementet gick öfver i
mullrande bas, spåningom allt starkare så pianinot skälfde
under hans händer. Der dykade början till Erlkönig
upp med sitt basstaccato... Chopins sorgmarsch kom
med i några ackord... vidare mot basen, djupare och
djupare, i fulla väldiga grepp några takter ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/katbarnd/0127.html
