- Project Runeberg -  Barndomsvänner. Ett nutidsöde. Del 1-2 /
125

(1886) [MARC] Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Beethovens sorgmarsch, allvarsamma och gripande, och så
samlade han tonerna från ömse sidor midt på
klaviaturet, hvirflade om dem i moll och dur, det ena efter
det andra tills alltsammans, både piano och röst, brast
lös nästan vildt:

Ich grolle nicht, wenn auch das Herz mir bricht,
Ewig verlornes Lieb — ich grolle nicht —!


Han slutade med ett enda häftigt ackord och
fälde händerna i sitt sköte, lutade sig bakut mot
nothyllan och blef sittande tyst. I fåtöljen vännen
Syberg, orörlig som förut. Han visste att han igen
varit med om en eröfring som Ben gjort; musiken hade
nästän rört honom sjelf, så passade den till hans
stämning, och när den var slut, hade han uppfångat en
snyftning från soffan, der Sigrid försvunnit i
skuggan af ett mjukt hörn.

Hvad Sigrid egentligen tänkte på, viste hon ej
sjelf, men det hade kommit öfver henne en känsla af
omätlig sorg och en oändlig saknad efter någonting
oupphinneligt och härligt, så häftigt att hon, när Ben
vid pianot stötte fram staccato tonerna i Erlkönig,
måste luta sig ned i soffhörnet och ge sin beklämning
luft i en lång och varm ström af tårar. Hon tyckte
ett ögonblick att det var högst opassande att gråta
så här öppet i sällskap med två herrar, men det var
ju mörkt och dessutom ville hon gråta här, just här,
alldeles tyst och qväfdt medan han spelade der nära
intill. Ben hade fullkomligt fångat henne med sin
musik och hon hade gett sig tonerna i våld med god
flit utan ett försök att beherska sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katbarnd/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free