Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andedrägten härmar sorlet mot strandstenarna.
Hennes ögonlock lågo fina och hvälfda öfver den kloka
blicken och han trodde ett ögonblick att hon sof.
Strök henne så lätt öfver kinden, mjukt och älskligt,
som hade alla hans vekaste känslor löpt ut i
fingerspetsarna.
— Sigrid!
Intet svar. Endast en frossbrytning genom hela
gestalten, som tydligen kändes öfver på honom sjelf.
Han förde sin arm skyddande öfver henne och kyste
henne lätt på kinden:
Sigrid, du fryser — stig upp!
Häftigt som en fjeder spratt hon till.
— Ja, ja, — det är ju du, sade hon lugnad och
strök med handen öfver hans ansigte, — det var för
mörkt att urskilja det.
Hon reste sig upp beslutsamt. Med armen om
hennes midja lotsade han dem fram längs gångstigen
under terassen. Uppe på den höllo starrgräs och
väderflöjlar själsmessa för de fattiga.
— De döda unna oss vår lycka, sade hon.
I granallén strök vinden genom de mörka
topparna och prasslade i löfven rundtomkring. Här och
der otydliga konturer af kors och urnor.
— Frid öfver de döda! hviskade vinden och
strödde trädens sommar välsignelse ut öfver dem. Hela
den allvarsamma staden af vårdar lyste gillande sin
frid öfver den unga kärleken, som sökt sin tillflygt
hos de döda.
Den stängda gallerporten med korsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
