Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hade Sigrid sjelf alls icke tänkt på. Hvad
skulle väl pappa heller annat än gilla sin dotters smak,
han hade ju så sällan satt sig emot hennes vilja eljes
— hvarför skulle han nu just motsätta sig i denna
hennes lifs vigtigaste angelägenhet. Hon var van att
med några goda ord och litet envishet få sin vilja
fram och modrens inkast bekymrade henne föga.
Hon ville sjelf meddela pappa sin nyhet, det
skulle säkert beröra honom angenämare, än om han
fick höra det i andra hand genom mamma. Och med
små beslutsamma steg gick hon in till assessorn en
morgon då han sofvit väl natten förut och
småskämtat vid frukostbordet. Mamma Walborg följde sin dotter
till dörren och kunde ej låta bli att stanna så nära
den som möjligt, för att kanske få höra någonting
utan att utsätta sin husfruvärdighet för det nedsättande
i att stå bakom en dörr och lyssna.
Det första som hördes ut i salongen var ett
långdraget och betänksamt så—å! Assessorn hade således
fått reda på nyheten. Men när det ingenting vidare
hördes, hvarken glädjeutbrott eller sorgelåt, tog tant
Walborg sin mest omedvetna min på sig och gick in
till sin man och dotter.
— Nå kära mamma, nu ha vi en ny omsorg igen,
sade assessorn med en suck.
— Så är det, — den skulle ju komma förr eller
senare —
— Ja ja, men nog var det allt en smula
förhastadt det här, — en sådan pojke som Thomén ännu är —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
