Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trots att Ben beslutat taga hela
gratulationskomedin från den glada sidan, gick han och led
obeskrifligt af att veta sig och sin kärlek vara
diskussionsämnet för dagen. Det var någonting motbjudande och
profanerande för hans kärleks innersta väsen att den
skulle exponeras så här. Hvart han än kom, till
hvilken grupp af damer han än sällade sig, tystnade det
förut förda samtalet vid hans närmande, näsdukar
kommo i gång och bemödanden gjordes att diskutera
allmännare ämnen. Men ingen sällhet får ju vara
oblandad, tänkte han igen, — och menniskorna stå nu
engång för alla beredda att hälla malört i hvarje
ögonblick någon djerf medmenniska hotar bli lycklig. Man
går omkring och önskar andra lycka och medgång,
men skulle lyckan händelsevis infinna sig, är man den
första att med knappnålssting pina ihjäl den
afundsvärde. Nej, — nog var det då bäst att sätta sig öfver
alltsammans och uppmuntrad af Sigrids glada
ögonkast lyckades han behjelpligt.
I detsamma kom Sigrid Walborg emot honom
öfver golfvet. Man ville ha honom att sjunga igen,
fastän han strax efter middagen underhållit sällskapet
med musik en god halftimme. Just då han stod i
begrepp att gå till pianot, kom det en halfgammal dam
af medellängd fram till Sigrid och bad henne presentera
sin fästman för sig, — hon hade försummat det hittills.
— Nej, har jag gjort det! utbrast Sigrid fastän
hon mycket väl visste sin försummelse med sig, ty den
halfgamla var Ben föga angelägen om att bli bekant
med, det kände hon till förut. Nu hjelpte ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
