Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting sagt om förlofningen, lika litet som han märkt
något.
Och nu hörde han om Bens förlofning af deras
samtal der vid det andra bordet. Först tog han det
för sqvaller alltihop och hade lust att stiga upp och
slå sin näfve i bordet midt framför sällskapet och ryta
till åt dem att det var lögn, — en evig lögn, så sant
han här stod och att de skulle vara så goda och tala
om Sigrid Walborg i litet mera valda ordalag, eljes
skulle de få med honom att göra. Men småningom
började han tro på det sjelf, — ryktet hade väl icke
kommit ur luften heller och han tyckte sig komma
ihåg ett visst diskret drag som af en hemlighet öfver
hela familjen, sista gången han besökte Walborgs. Det
var honom som ett slag i ansigtet och hans sårade
egenkärlek revolterade honom.
Sin svartsjuka tillstod han aldrig för sig sjelf,.
men han kände att han nu begynte hysa en ny och
klar känsla för Ben, som gjorde honom isande kall.
När han sedan hörde kamraternas omdöme om
Bens förlofning, kände han sig mera försonad med det
som passerat. Han bestälde en ny bock och satt qvar
tills man diskuterat ut förlofningen vid det andra
bordet och gått bort. Då föreföll honom hela värdshuset,
der han första gången var inne, med ens så ytterst
förhatligt och smutsigt, begagnadt af hela verlden och
banalt. Här fans ju ingenting, som icke stod att
köpa — och han sparkade till skämttidningen på
golfvet, kastade betalningen för två bockar på bordet och
gick sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
