Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sångarbana mellan honom och boken, men då såg han upp
på Sigrids fotografi i kabinettformat, som han nu
hade lof till att hålla framme på bordet, och han tog
ihop med anteckningarna dubbelt flitigt. Vid ett
dylikt vädjande till fotografien stannade han engång och
såg på den.
Der satt han minst en half timme framför
hennes bild med den välkända mjuka kindkonturen och
den smala pannan, som var det fulaste i hennes
uttryckfulla ansigte. Men han älskade sjelfva bristerna
der likasom han höll af hennes små hvardagsfel.
Hon var nog den tilltagsna och dugtiga flicka han
behöfde framdeles i lifvet, men bortskämd var hon
— ohjelpligen bortskämd och likväl så älskvärd så
älskvärd, att man icke kunde annat än älska och
förlåta henne.
Då ringde det i tamburen. Ben anade att det
gälde honom och försökte strax se mycket missnöjd
ut öfver att bli störd.
Det var två vänner.
— Åh sjutton, är du hemma, — det är man
eljes inte van vid nu för tiden...!
— Sitt ner, sade Ben litet tort.
— Läser du?
— Som du ser...
Det blef ett litet uppehåll, kamraterna sågo på
fotografin framför Ben, nickade menande åt honom
och så frågade den ena:
— Skall du gifta dig snart —?
— I öfvermorgon, snäste Ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
