Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tärde på henne. En gång gaf sig Sigrid i sin oro att
tala om Ben med sin mor.
— Vi ska vänta och låta tiden förändra honom,
hade hon sagt. I sin rådlöshet fann Sigrid ej heller
på någonting annat.
Men assessorn tog tant Walborg afsides, höll
under tio minuter för henne ett andragande om
galenskapen i Sigrids förlofning, talade om Ben såsom en
odugling hvilken stulit in sig i deras hem och förstört
deras hemfrid. Tant Walborg försvarade honom
temmeligen lamt. Det vore bäst, slutade assessorn, om
mamma genast kunde öfvertala Sigrid att sluta upp
med sin barnsliga tro på Ben och bryta med honom
absolut, engång för alla. Till Sigrid sjelf sade han
ingenting, strök henne blott med ett egendomligt mildt
löje öfver pannan och kyste henne. Det var ovanligt
nog. — Hade han då också genomskådat henne och
alla hennes tankar?
Med tant Walborgs mission att draga Sigrid
från Ben gick det föga framåt. Hvarje gång modren
vidrörde det ämnet, afbröt Sigrid det, — hon anade
till moderns afsigt och ville ej längre ge sig i
diskussion med henne om Ben. Sjelf besökte han
Walborgs ganska sällan i det hela taget, nedslagen och
revolterad på samma gång af stelheten i deras
bemötande, hvilket han tillskref sin framgång som
sångare. Och då kom det heller aldrig till rätt
förtrolighet mellan honom och Sigrid. Ingendera ville först
kasta af sig masken.
Sigrid Walborg bar sitt öde för sig och sörjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
