Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett ögonblick var färdig att kasta sig ned på knä
framför läkaren och tigga om räddning. Men när han
druckit ett halft glas vatten, kryade han till sig och
bet ihop tänderna.
Läkaren var en fanatisk pessimist till profession
och blef nästan skadeglad öfver Bens ångest. Han såg
på honom med en trött blick, nickade profetiskt och
talade som en domare till en straffad brottsling.
I stället för att lugna Ben med en lugn
vetenskaplig förklaring, rullade han upp ett
framtidsperspektiv så hemskt att Ben ryste. När läkaren såg det
intryck hans ord gjorde, kunde han ej neka sig nöjet
att fortsätta; — det var en alltför rar finkänslighet!
Ben satt i full feber. Han såg otydligt alla
helvetets fasor upprulla sig redan här på jorden, det
qväljde honom och han sväljde oafbrutet, utan att
lyckas svälja ned ångesten ändå. Och läkaren slutade sitt
föredrag med sänkt röst och en lång blick:
— Ni är naturligtvis förlofvad —?
Ben sänkte hufvudet med en suck och teg.
— Nog är det bäst ni skjuter upp dylika tankar,
sade läkaren och följde Ben till dörren.
Der stannade Ben ett ögonblick, fattade läkarens
hand och pressade den ångesfullt. Men handen låg
kall och känslolös i hans, — här hade han ingen tröst
att vänta.
Han var ensam, fullkomligt ensam med sin
tröstlöshet.
En timme derefter var Ben så återstäld att han
dref kring gatorna i duggregnet med en revolver i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
