Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då sade Ben henne att ett varmt hjerta är af gull
om det klappar inom sidentyg eller mot simpel bomull.
Och Johannas goda hjerta höjde henne i hans ögon i
jembredd med de finaste fröknar. En varm medkänsla
för henne betog honom plötsligt och mäktigt.
Han viste ej huru han skulle visa henne den,
men satt der i vekare tankar och tummade om sin
förlofningsring, — den gaf honom ingen ro.
— Gif mig den der ringen, bad Johanna plötsligt.
— Tag den, svarade Ben helt kort, utan att
tänka på hvad han gjorde.
Klockan var inemot half nio och Ben följde
Johanna genom staden hem till hennes qvarter borta
vid Abrahamsgatan. Han gick med hufvudet nedböjdt,
men med hjertat lättadt; sammanträffandet med
Johanna och hennes deltagande hade berört honom
underligt varmt och lifgifvande, — den tröstlösa
ensamheten som plågat honom mest var försvunnen. Han
märkte icke i sina tankar ett fruntimmer, som kom
emot dem under en gaslykta och som fixerade honom.
När de gått några steg förbi hvarandra vände hon om
och följde efter. Vid en annan gaslykta gick hon
förbi dem och såg denna gång Johanna skarpt i
ansigtet. Då fick Ben en otydlig aning om att det var
någon bekant till honom, men i det samma var hon
långt förbi dem.
Nå, det bekymrade honom föga att han blifvit
igenkänd tillsamman med Johanna, — hans förlofning
var ju i alla fall bruten.
— — — — — — — — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
