Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha tagit henne på fru Thoméns rekommendation, och
jag tror dina misstankar äro öfverflödiga —
— Det få vi se, — kalla in henne! fordrade
fröken William plötsligt o.ch bestämdt.
Fru Walborg kallade in Johanna; — hon skulle
nog fritvå sig, det var fru Walborg säker på.
Johanna bltf stående vid dörren oviss och
förlägen, medan fröken William jemkade om sin pince-nez
och tog an sin inqvisitorsmin. Hon skulle ha
Johanna sjelf att bekänna alltsammans.
— Hör du min flicka, — huru har du
bekantskaper här i staden, du som så nyligen kommit från
landet —?
Johanna ryckte till. — Hvad ville den der
fröken henne?
— Jag har bara några bekantskaper ... en
sockenbo, som jag bott hos några dagar.
— Hvad är den der sockenbon?
— Hon är strykerska —
— Strykerska — såå, — strykerska! Fröken
William mönstrade henne med sin kallaste min och
Johanna rodnade.
— Jaha, du rodnar! Nå min flicka, — fröken
William steg upp och högg henne om handlofven —
hvem var den der herren du gick med i förgår qväll,
— är han också en sockenbo —?
Hon hväste fram sin fråga så plötsligt och
hennes grepp om Johannas handlof var så häftigt att
flickan skrämd ryckte till och ville befria sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
