Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På eftermiddagen ringde han på hos "Walborgs,
lugn och beslutsam. Han behöfde göra inga
förklaringar. Assessorn kom sjelf emot honom i tamburen,
förde honom utan ett ord in i sitt arbetsrum och gaf
honom ett litet pakett.
— Känner du igen det här? frågade han kort.
Ben vecklade upp papperet och såg sin förlof-
ningsring.
— Ja, svarade han enkelt.
— Nå, då vet du hvad jag haif att säga —?
— Nej, svarade Ben igen.
— Jo, att jag har fått den af vår tjenstejungfru
och att hon påstått att du gett henne den. —
— Tijf tjenstejungfru —?
— Ja. hon heter Johanna och har tjenat hos dina
föräldrar hemma i Savolaks. —
Det gick upp ett ljus för Ben. — Johanna hade
förrådt honom! Han pressade ihop sina läppar för
alla ord som ville fram och likväl icke kunde förklara
eller fritvå honom. Assessor Walborg gick af och an
med en fruktansvärdt sträng min i sitt lugna ansigte
och Ben respekterade hans vrede. Han kände ett
ögonblick lust att bedja honom om förlåtelse icke för
sig sjelf, utan i allmänhet för att han gjort Walborgs
ondt, men då stannade assessorn framför honom och
pekade på dörren:
— Gå!
Ben såg upp ett ögonblick, det jäste inom
honom, — det var orättvist! Men så tog han helt lugnt
sin hatt och käpp — och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
