Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igen, stoltheten revolterade honom och han bar sitt
hufvud högt som om ingenting passerat.
Ben var en qväll jemte en mängd andra
musik-vänner på stor bjudning hos en rik musikälskare och
magnat. Han sjöng naturligtvis solo och bar upp
artigheter från höger och venster för sin röst,
tacksammare för dem nu än någonsin förr, ty nu behöfde
han smickrets hela drifvande orangeriluft för att
mogna i sitt beslut. Och der kom en gammal
musikentusiast och tog honom under armen helt förtroligt.
— Nå, skall ni inte småningom besluta er för
sångarkallet?
— Det är just i görningen —
— Åh! — Det gläder mig. Som ni vet tro vi
alla på er och vänta något af er. — Men ni slösar
bort er tid, — hur gammal är ni?
— Tjugutvå år.
— Ingen tid att förlora — i senaste laget redan.
— Jag har inte min fars medgifvande ännu.
— Nå, så gå in vid musikinstitutet här tills ni
får det.
Det var en ny tanke, den hade Ben ej förut haft.
Så kom värden, kommerserådet, och slog Ben på
axeln.
— Jag tror ni grubblar, — det passar sig inte
för en ung man vid edra år och med er talang. Er
röst har igen i dag bragt mig på den tanken att det
är synd ni inte blir sångare genast.
— Det är bara smicker, sade Ben anspråkslöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
