Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar så stadgats i sin åsigt om det rätta i att bryta
med Ben, att hon blifvit helt likgiltig för sättet hvarpå
det skedde; — hon visste ju med sig att hennes
uppoffring var så stor, så stor, att den aldrig ändå kunde
utsägas, icke ens visas, och då var det ju detsamma
om hon sparade sig den sista smärtan och öfverlät
saken åt fadren.
När fadren stängde dörren till sin dotters rum
efter sig, var han nöjd och glad, dels emectan han
undgått att inviga henne i Benjamin Thoméns fula historia
med förlofningsringen, hvilken han haft som sista reserv
att draga fram till slut, om dotterns motstånd blifvit
för starkt, dels emedan hela afslutningen af
barnsligheten med förlofningen nu låg i hans händer. Men
Sigrid Walborg låg qvar på soffan i sitt rum med
huf-vudet inne i en kudde och gret hopplöshetens tårar
efter sin stora uppoffring nyss, hvilket offer aldrig
någon kunde fatta, icke engång Benjamin Thomén sjelf.
Samma dag blef Johanna bortkörd ur tjensten.
Sigrid Walborgs nedslagenhet varade omkring en
vecka efter brytningen, hon gick ingenstädes, var
fåordig och mild som förut, men afbröt ej ett ögonblick sina
sysslor inom hemmet. Så kom småningom hela hennes
verksamhetslust igen. Hon hade ärft sin mors
praktiska lynne, låste igen pianot, som plågade henne och
förläde nyckeln, — ingen fick reda på den derefter
och man brydde sig icke heller om på flera månader
att sända efter smeden och låta dyrka upp det.
Det var slut med musiken i den lilla salongen
med de gamla möblerna, i hvilken ekot af Schubert-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
