Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för bitterheten, ångrade Ben sin hårdhet mot den
stackars tillgifna Susanne och lät henne komma in
till sig. Då var det hon hade sina högtidsstunder
och hennes kärlek triumferade när hon märkte att
hennes tillgifvenhet kunde röra Ben djupt, under
hans veka, nedslagna sinnesstämning.
Det blef dagar fulla af solsken och långsamt
återvändande hopp i det mörka rummet. Susanne
qvittrade som en fågel, sjöng sina gladaste
visstumpar och skrattade för honom tills han med ett
småleende tog hennes hand och försäkrade att hon var
hans enda vän, som icke öfvergifvit honom under den
svåraste tiden. Då brast hon ut i ett klingande gladt
skratt och sade att det hade hvilken annan flicka som
helst gjort för honom, om han varit färdig att våga
en duell för henne också —
När hans sinne blef friskare igen, måste han
tänka på sin utkomst och det blef svårt nog.
Susanne hade engång skrapat ihop så mycket pengar,
som behöfdes till hans månadshyra och gett dem
honom ovetande åt portvakten. När han sedan fick reda
på det, blef han utom sig, befalde portvakten att ge
henne pengarna igen, men det gick denne icke in på.
Och då gick Ben raka vägen upp till ett kafé chantant,
prof sjöng med sin usla stämma några kupletter för
direktören och blef antagen för sin rutins skull. Det
gaf honom nätt och jemt medel att betala Susanne
och att lefva.
Emellertid hade man från hemlandet genom de
i Paris boende landsmännen anstält forskningar ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
