Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Med hur många tusen mark i lön?
— Det vet jag inte säkert, svarade modren utan
att märka hans sarkastiska ton, — men nog är det
åtminstone femtusen med de många privata timmar
han har.
— Femtusen och fyratusen gör niotusen . .. Det
skulle passa bra för dem att slå ihop sina inkomster.. .
— Ja, så tycker mången, men Sigrid Walborg är
väl af annan mening hon.
— Dumt af henne det, sade Ben kort. —
Hvar-för skulle modren nu också genast börja tala om
pengar och inkomster? Hade inte en mor annat att säga
sin son?
Så svängde ilian sig om och slog i tankarna upp
pianinot. Men strax derpå fälde han det häftigt igen
med en skräll, som genljöd i hela huset. Han hade
beslutit redan i Paris när läkaren sagt det afgörande
ordet, att aldrig mer röra vid ett piano och han hade
hållit sitt beslut sedan dess.
Modren spratt skrämd till i soffan och frågade
hvarför han inte ville spela.
— Jag kan inte mera, sade han tvärt.
I småstaden hade det gått som en löpeld att
Benjamin Thomén kommit hem. När han
middagstiden gick ut för att söka upp gamla vännen Syberg
begapade man honom på gatorna och bakom
fönsterskärmarna i husen, hälften nyfiket, hälften
missaktande och granskade hans moderna snitt på kläderna
med kritiska miner.
— Det är Benjamin Thomén, sade man, — han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
