Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syberg såg ut att pinas. Han kunde ju mycket
väl afslå en så orimlig uppfordran som Bens, men han
hade nyss antagit en så beskyddande ton gent emot
honom, att han icke kunde slå ner den genast. Han
trodde inte Ben skulle ha ett sådant oförskämdt mod
qvar. Ben satt och gaf åkt, han hade straffat
Syberg för hans dryghet, när han anfört hela sin
begäran i sin älskvärdaste lätta ton, den som han sen
fordom viste att Syberg så afundades honom., Han var
sjelf fullkomligt berédd på ett afslag och log i smyg
åt Sybergs fåfänga att icke afslå det öppet.
Men Syberg hade sina egna kalkyler för sig. För
sin del, beräknade han, skulle han vara beredd på en
utbetalning af femtusen mark, i händelse Bens lån
skulle uppsägas. Det var alldeles för mycket, ... det
kunde han ej gå i land med! Å andra sidan igen,
skulle det hjelpa upp hans anseende man och man
emellan ofantligt om han tecknade sig som borgesman.
Ty det hade icke undgått hans skarpsinne att man i
staden ansåg honom för en rätt egennyttig om icke
nästan girig person. Nu kunde han med ett slag
öfvertyga sina belackare om ett ädelmod utan gränser,
genom att hjelpa en så strandsatt stackare som
Benjamin Thomén med en stor borgesförbindelse. Men
femtusen mark var alldeles för mycket! ... Thomén
var långt ifrån en säker låntagare och Syberg måste
bereda sig på att engång betala ut sin förbindelse.
Slutligen fick Ben medlidande med honom der han
gick af och an i slitande tankar, men han dref först
saken till dess spets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
