Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var visst ett något tvärt afbrott efter hans
varma vänskap nyss. Ben tryckte Sybergs hand litet
kyligt och kände med sig som om han begått en
dumhet när han tagit emot Sybergs vänlighet. Nå ja, —
det var emellertid en alldeles oväntad hjelp han fått,
som befriade honom från stora bekymmer.
Ben gick snedt öfver det trädbevuxna torget
utanför apoteket, på väg hem till middagen hos sin mor.
Gångstigen var smal och gräset högt och vått på ömse
sidor. Småstadsluften låg grå och tung öfver det hela,
med samma fula himmel som dagen förut. Han såg
otydligt någon, som kom emot honom i ändan af
den smala gångstigen och tycktes tveka. Men när han
bemärkt henne, fortsatte hon beslutsamt att gå emot
honom. Ben beredde sig att stiga undan i det våta
gräset, ty det var ett fruntimmer. Han höjde upp
hufvudet just när hon borde vara i närheten och steg
undan...
Då mötte han en välkänd blick. De stodo litet
förlägna båda två, men Ben var inte längre den som
lät öfverraska sig. Han lyfte på sin hatt och såg
spörjande på henne om han borde säga något eller ej.
När hon försökte se oberörd och vänlig ut, sade han:
— Ni ser, fröken Walborg, att slumpen för oss
ihop — får jag begagna mig af den — ?
Hon nickade.
— Ni är lik er, fortsatte han ganska obesväradt.
Jag drömde inte om i går, när jag kom till Finland,
att råka er så snart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
