Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja — och —?
— Jag menar att ni inte skall vägra er hjelp åt
en person, som stått oss båda mycket nära, och som
nu är illa deran ...
Sigrid Walborg ryckte till. Hon satte genast
Sybergs besök i sammanhang med Benjamin Thomén.
— Ni menar... ? frågade hon.
— Ja, jag menar att vi två, ni fröken Walborg
och jag skulle hjelpa vår vän Benjamin Thomén med en
borgesförbindelse ... Han var i dag hos mig och bad om
en sådan... på en stor summa tyvärr, så stor att jag
inte med mina små vilkor kan ansvara för den ensam.
... Det är derför jag frågar er, fröken Walborg, om ni
ville ansvara för hälften och ge mig kontraborgen...
Det gäller en gammal vän och det är blott med ert
välvilliga bidrag jag kan hjelpa honom...
Sigrid Walborg stod en stund obeslutsam och for
med sitt pennskaft genom pannluggen. Hon
förundrades öfver lektor Syberg. Aldrig hade hon trott honom
vara i stånd till någonting så oegennyttigt. Det måste
vara en stark vänkänsla, som dref honom att våga en
borgesförbindelse, då han just icke talat godt om Ben
de sista tiderna. Hvad kunde väl annars ha förmått
honom till en sådan handling?
Men lektor Syberg var ingen man med häftiga
sympatier och leddes aldrig af några andra än rent
reela och praktiska motiv. Ett, som var fullkomligt
säkert, var att Benjamin Thomén icke sjelf visste af
Sybergs tilltag att använda hennes hjelp, — det hade han
bestämdt aldrig gått in på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
