Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemma hos Thoméns rådde godt förhållande
mellan mor och son. Den gamla hade försonat sig med
Bens litet brutala och retliga väsen. Ben hade också
gjort alltför att vinna henne och vara henne i lag.
Han höll sig mycket inomhus, besökte ingea och
korresponderade vidt och bredt för att höra sig om
efter en anställning. Småstaden tålde han ej. Det var
som om alla kontrollerat honom der, börjande med
em-betsmännen ned till formanspojkarna, och frågat med
hvad rätt han gick omkring här och såg käck ut.
Det retade honom, att taga an en dubbelt ogenerad
hållning när han var ute och andades frisk luft. I
staden undrade man öfver hans sätt att bära sin olycka
och klandrade honom. Ty alla kände honom och hans
öde, men han sjelf kände nästan ingen.
Det började bli trångt och qvaft också inom Ben
i sommarvärmen, så mycket han än lade band på sig
för sin mors skull. Hvad uträttade han med
opposition? — ingenting! Och ändå jäste det ofta inom
honom när modren kom med sina utnötta talesätt och
inskränkta åskådningar af saker och ting. Han hade
haft för mycken luft under vingarna tidigare — det
var icke lätt att finna sig som vingskjuten. Likväl
gjorde han sitt bästa. Han läste predikan en
söndagsförmiddag högt för den gamla för att det gladde henne.
Och han bjöd till att muta sitt; samvete med att han
gjorde rätt i att slå ner sin sjelfkänsla och tysta
sin kritik.
Sigrid Walborg såg han icke stort till. Han sökte
icke en enda gång upp henne för sqvallrets skull och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
