Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moln, men med ett tjockt lager svedjerök horisonten
rundt, så perspektivet ut öfver Saimaviken framstod
underbart tydligt.
— Hvad det är vackert!
— Trångt, invände Ben.
Sigrid Walborg suckade, men Ben bet på sina
mustascher och höll tillbaka ett formligt utbrott af
sin sammanpressade oppositionslust.
— Lider ni inte af det här qvalme.t? frågade han.
— Nej, svarade hon litet förvånad öfver
tonfallet i hans röst. Det retade Ben.
— Jag förgås af det, — men så är det öfverallt
i Finland. Det är så tjockt af den der eviga friden
i luften att man kan storkna. Känner ni inte huru
det likasom täpper till alla porer och hindrar er att
andas? Just den der välsignade aftonfriden, som
dåsar öfver hela landet dygnet om, trots allt språkgräl
och all knutpatriotism som retar upp sig.
Ben gjorde en förtviflad gest, som omfattade hela
synkretsen.
Sigrid Walborg såg endast förvånad ut, men
Ben hade talat sig varm.
— Pligten hindrar er att känna det, säger ni,
pligten, ja den fördömda pligten — vet ni rätt hvad
den är? Jo, er pligt är ju att träla tankarna torra i
hjernan på er och edra känslor lika magra som den
lön ni lyckas få för alltihop. Ty pligt kallar ni det
att böja ert hufvud under ett sekelgammalt ok och
tro att Gud har lagt det oket på oss menniskor, likasom
om han inte haft oxar nog. Och det är det der oket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
