Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der och ständigt till inbetalning förfallande räntor.
Hans samtida från universitetet voro redan bergade
män och i direktionen för hans afdejning på
jemvägs-styrelsen satt en af hans forna vänner som juridisk
assistent. Ben höjde nu sitt käcka hufvud i sista
ledet bland unga finniga extratjenstgörande, som
knappast ännu burit en frack och hos hvilka
skolpojks-maneren stucko fram. De tasslade i smyg bakom
pulpeter och dörrar, men stodo som ljus inför sina förmän
med vördnadsfulla blickar och hållningen undergifven.
Förödmjukelsen kom hård och brutal, han böjde
sin stolta nacke, såg sällan någon af sina kamrater
eller förmän i ögonen och vinnläde sig om att uppträda
anspråkslöst och älskvärdt. Revolterad var han
egentligen icke. Han hade reflekterat för mycket. Sitt lilla
modersarf af försonlig mildhet i karaktären satte han
nu in i rörelsen.
Ingen enda af sina forna glada umgängesvänner
sökte han upp. Han hade träffat några af dem på gatan
och man hade skakat hand och frågat hur det stod till.
Hvad man sysslade med? Ja, den ena var assistent
vid klinikum och blef medicine licentiat snart, —
nödigt nog, ty skulderna hade växt alldeles förbannadt.
Den andra var kopist i senaten. Den tredje skulle få
färdig sin doktorsdisputation till julen. Men Thomén
sjelf då — han var ju inte sångare längre?
— Jag är vid jernvägen —
— Bromsare? skämtade assistenten på klinikum.
— Nej, verstskrifvare. Ben kunde ej skämta med
sin ställning, fastän han viste att en liten pigg ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
