Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der kommo de öfverens att Ben skulle leverera
notiser när det så passade sig, isynnerhet i frågor rörande
jernvägsförvaltningen. Mycket kunde de ej betala,
men en liten inkomst var ju också pengar, och det
förstod Ben allra bäst.
Han gick hem, bortåt den nya stadsdelen i
ändan af Eriksgatan. Alltför lång väg hade han ej
der-ifrån till jernvägen, hans rum var billigt och när han
tog en genväg öfver kampmalmen, slapp han de mera
trafikerade gatorna och med dem hela utsigten till nya
möten med gamla vänner. Icke som de hängt efter
honom precis ... nej, det kunde han ej beklaga sig
öfver, men han kände det lugnare i ensamheten.
I samma delar af staden, der han förr öfvat sina
dråpligaste ungdomsmandater full af öfvermod och den
bildades säkerhet gent emot småfolket, bodde han nu
sin långa vinter ut. I samma hus der han en glad
natt stormat in med andra kamrater, bändt upp
dörrar och stjelpt vattensåar ut på golfvet i köken, hade
han nu ett litet rum med säng, gungstol, skrifbord,
några stolar och sin stora reskoffert som ett slags soffa
i ett höm. Blå kattunsgardiner för fönstren och en
snäll madam, som passade upp.
Tiden gick jemt och lungt som kronometer. Ben
tänkte aldrig tillbaka och gräfde aldrig i ruinerna af
sina ramlade framtidsslott. Undvek konserter och
musik, huru de än lockade honom, och nöjde sig med
bilden af en gammal tillfredsstäld mor och ännu en
annan i ändan af sitt hvardagliga framtidsperspektiv.
I sjelfva verket begynte han bygga upp ånyo för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
