Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig sjelf alla den gamla kärlekens skimrande luftslott,
mindre vacklande än förr, kanske ädlare och djupare,
men lika förtrollande och löftesrika. Han hade ju så
öppet och ärligt vid sitt sammanträffande i sommar med
Sigrid Walborg bekänt för henne sitt fel och hon hade
dertill sagt att de hade det förflutna klart emellan sig. —
Den öppenheten vältade som en tung sten från hans
samvete och nu stod ingenting längre emellan dem. Och
fastän han föreföll sig som en narr då och då, under
kritiska ögonblick, kunde han ej lefva utan den
sysselsättningen för sin fantasi. Det var den, som gaf honom
spänstighet och verkningslust, och det var hans kärlek, som lärde
honom böja sin motsträfviga nacke under
omständigheterna.
Han hade godt samvete, var ordentlig ända till
petighet och gick sin enformiga väg till
jernvägssty-relsen i ur och skur med snabba, spänstiga steg,
upptagen som han var i sina tankar med att räkna ut
huru länge det skulle räcka innan han blef skuldfri.
Åh, — det skulle räcka ofantligt länge, men
ingenting hindrade honom att gifta sig
dessförinnan — ingenting! Om inte just hon sjelf som han
skulle gifta sig med, men det hade ju inte sett så ut
senast och han hade skäl att hoppas det bästa. Sin tjenst
måste Sigrid Walborg likväl öfvergifva, — absolut!
Tjenstekamraterna blefvo aldrig kloka på
Benjamin Thomén. Han var sällan med dem, lefde sitt
en-störingslif för sig, men hade en hållning och ett sätt,
som gjorde att sjelfva förmännen respekterade honom.
Kom det en utlänning in på jernvägsstyrelsen behöf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
