Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fart för att lugna sig. Sin gamla väg bort öfver Långa
bron och Djurgårdsvägen till venster, som var
igenyrd af blåsten och der snön ofta steg honom till knäna.
Sist hamnade han uttröttad och lugnad i sin. säng,
sedan han fäst ihop de blå kattunsgardinerna för fönstren.
Följande dag kom förmannen upp på j em
vägsstyrelsen, mörk som ett åskmoln och såg bort åt Bens
pulpet i hopp att han ännu ej skulle vara der och han
sjelf få ett skäl till emot honom.
Men Ben satt der redan sen en half timme, djupt
inne i sina böcker och var så upptagen af sitt arbete
att han icke engång märkte förmannens inträde och
hans menande blick. Hans tjenstekamrater, dem han
vunnit för sig genom sitt vänliga väsen, samlade
sig snart kring hans pulpet och rådde honom att bedja
den förolämpade förmannen om ursäkt, så skulle allt
vara glömdt. De kände icke Benjamin Thomén.
Han såg lugnt på dem. Jaså, att han skulle bedja
förmannen om ursäkt. — Nej, — hellre tvärtom! Hvad
hade han att blanda sig i folks föregåenden? Han hade
fått sin näpst och kunde vara nöjd att han inte fick mera.
— Men tänk nu på att det var vid ett gladt
tillfälle, när man inte vägde orden så noga... Skenet var
emot er helt och hållet och man måste anse att ni
inte var rätt nykter. — Ställ nu allt tillrätta!
öfver-talade man Ben.
— Inte rätt nykter, inföll Ben. — Jaså, man
anser det — nåja, gerna för mig...
Dervid blef det. Han satt vid sin pulpet
hela förmiddagen och när han nödvändigt måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
