Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fallande ton, — jag säger bara, att om man är så
säker på min brottslighet, är det väl onödigt för mig
att motsäga...
— Ja ja, det är det nog. Redaktionen har
tillstått det —
— Om förlåtelse, — en redaktion berättar aldrig
ut sina hemligheter —
— Mycket möjligt, men jag vet ändå att det är
ni som meddelat den fakta till artikeln i går.
— Jag gör ingen hemlighet af att jag känner
redaktören och har talat med honom i många saker som
röra jemvägen —
— Nå ja, der ha vi det... ni har gett honom
notiser...
— Vänta nu! föll Ben lifligt in, alldeles glömsk
af att han talade med sin chef. Han kastade sin hatt
ifrån sig, stälde sig gestikulerande framför denne och
fortsatte i ett andetag, ledigt och obesväradt som om
det varit en vanlig dispyt:
— Är det då ett brott att tala med en vän om
jemvägens angelägenheter och underkasta dem kritik?
Chefen kom verkligen af sig inför en dylik
tilltagsenhet, som dock skedde med fullkomlig
behersk-ning och gentlemanna hållning.
— Nej ... inte egentligen, men ...
— Men om nu min vän redaktören anser mina
ord uppmärksamhet värda och inför dem i sin tidning,
är jag skulden dertill —?
— Förstå mig rätt, herr Thomén, medlade
chefen. — Det är orätt af er som bemötes välvilligt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
