Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med morgontåget följande dag går ett bref till
ingeniör Wirman med anhållan om en ny borgen.
Om en vecka kommer ett svar att ingeniör
Wir-man icke tecknar sig i borgen ånyo, men är villig att
mot enkel skuldsedel af Benjamin Thomén betala in
femtusen mark såsom han förbundit sig.
Det var ett generöst anbud.
Men Ben var icke hjelpt dermed. Hans andra
borgesman var säkert icke lika generös. Wirman var
hans enda resurs, — han hade intet hopp om att någon
annan skulle teckna sig. Hans mor? Nej, — hon hade
ingenting utom sitt lilla kapital och sin pension efter
fadren. Det behöfde hon sjelf. Hvem då? Ingen! Ben
hade inga vänner längre. Det var hans eget fel, —
hvarför icke hålla sina bekantskaper i Helsingfors vid lif!
Han öppnade jernvägens kassaskåp i kontoret.
Det var i slutet af månaden och der fans närmare
tvåtusen mark. Och hans egna besparingar? — Nej, det
förslog icke!
Han hade knappast eljes tvekat att använda
jernvägens medel — bara på en tid. Till nästa
redovisning skulle han nog ha skaffat dem igen på något vis.
Ben skref till Syberg ett förtvifladt bref, utlade
saken som den var och förklarade huru han ingenting
förmådde, sedan ingeniör Wirman redan gjort honom
en så stor tjenst genom att lofva betala in sin
borgesför-bindelse, att han omöjligt kunde bedja honom om flera.
Sybergs svar var lugnande. Ben skulle inte vara
så utom sig. Syberg viste nog hvad han
förbundit sig till och var färdig att betala in sin del också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
