Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edert vackra vänskapsbevis afgick till honom med
bantåget kl. 4.
Er tillgifne Gustaf Syberg.M
Hvad hade han gjort! Skrifvit till Ben! Och hon
sjelf då — hvad hade hon gjort? Tanklöst blandat
sig in i Bens angelägenheter blott för att lektor
Syberg bedt henne derom! Och huru skulle Ben taga
det? — åh sä han skulle rasa! Var det inte en
förolämpning, en förfärlig förolämpning mot honom just
när den hjelpsamheten kom från henne! Ett hån
öfver hans fattigdom och olycka — och det hade hon
på sitt samvete! En sådan kortsynt stackare hon varit.
I half förtviflan gick hon till fru Walborg
likasom för att söka skydd för sonen hos modren. Den
gamla tog emot henne vänligt som alltid, utan att
märka hennes påfallande oro.
Men hon kunde icke förtro sig till fru Walborg.
Huru skulle den gamla fatta hela vidden af Sigrids
sjelfforebråelser. Hon skulle endast se en stor
väl-gerning mot sonen i hennes beteende och Sigrid hade
ingen lust att bära upp tacksägelser. Så blef hon
stum sittande bredvid gumman i soffan utan att
deras vanliga religiösa samtal ville få fart. Ej heller
ledde den gamla talet på Ben i qväll.
Då slöt sig Sigrid Walborg med ens tätt intill
den gamla, såg henne in i ögonen och frågade om hon
någonsin kunde tro illa om henne. Den gamla blef
helt förvånad och försäkrade att hon aldrig kunde
göra det.
Sigrid lät sig glida i den gamlas famn och föll
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
