Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—för god emot en ... emot en, som... som som a—aldrig
blir god mot er. — Han tog sig om strupen som för
att befria sig ifrån någonting derinnanför. — Om jag
vetat — bröt det fram med ens klangfullt som i forna
dar — vetat att ni ville förödmjuka mig yttermera i
hans närvaro der, — han kastade med ena handen åt
Syberg, — så hade jag mördat honom *.. hör ni,
mördat honom!... Men fröken Walborg, ni gjorde inte
rätt i att missakta mig så mycket! —kom det till slut
i hans vanliga ton, brustet och hopplöst...
Sigrid Walborg böjde sig ned öfver sin näsduk
som för ett slag, gömde sitt ansigte i den och gick
utan ett ord in i sitt lilla sofrum strax bredvid. Der
föll hon ned på en soffa utan att hennes gråt brast
lös ändå.
Ben ryckte kallt på axlarna. —
Fruntimmers-pjunk! Men då reste sig Syberg sällsynt häftigt för
hans natur och stälde sig i hela sin bredd framför Ben.
— Ar det så du förolämpar den qvinna, som
gjort dig mera godt än du någonsin förtjenat af henne,
din stackare! Tacka din lycka att jag inte kastar ut
dig i en handvändning, så du krossas till bara mäsk
nere i den qvinnans trappor, ty vid Gud! — jag har
mycket svårt att beherska mig.
Syberg såg fruktansvärd ut. Röda flammor i
an-sigtet uppåt pannan och hela hans kolossala kropp var
i uppror. Han fälde sin ena näfve tungt på Bens smärta
gestalt. Men Ben skakade näfven från sig.
— Dig har jag sedan att tala med... Du
skrämmer mig alldeles inte . . . kom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
