Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syberg följde honom ut i tamburen utan ett ord,
tog sin hatt och gick efter honom utför trapporna
men i utgångsdörren sköt han Ben framför sig, höll
dörren halföppen med den ena armen i sidan och sade
— Oss emellan behöfs inga förklaringar... du är
en onaturlig, galen menniska, — jag har följt dig
tillräckligt långt för att skydda fröken Walborg för
vidare skymfer — — —
— Syberg!
Men Syberg hade fält igen dörren och gick
uppför trapporna–
— Syberg ropade Ben i utgångsdörren, bedjande,
hotande och hjertslitande på samma gång.
Rasslet när man låste igen en dörr inifrån, var
det enda svar han fick. Han stod en stund i
trapp-uppgången med handen för ögonen. Var han klok eller
galen? Det var omöjligt att afgöra, — han hörde
endast rasslet af en regel, som låstes igen för alltid om
hans lycka. Och det gjorde honom så ursinnig att han
blef rädd för sig sjelf.
Hemma i sin stoppade gungstol satt Bens gamla
mor nöjd och tillfreds. Hon hade genom sitt fönster
uppfångat en skymt af Ben, när han ifrån bantåget
åkte ned till Sigrid Walborg.
Hvad hade han i staden att göra? — Utan att
först besöka henne? Hon kom ihåg Sigrid Walborg i
går. Ah — hemligheter —! Tyst, tyst, — det skulle
ingen få veta af, innan de sjelfva eklaterade det
— ingen. Och när Ben icke infann sig hos henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
