Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slaget, som finner sig i lifvets lumpenhet och
kritiklöst tager godtköpslyckan för fullt. Han kunde ju nog
bemästra sig, vända om och bedja Sigrid Walborg om
förlåtelse, mycket väl, — men han kunde aldrig göra
det af så fullt och brinnande hjerta, som han önskade,
äfven om han betvingade sin stolthet. Hon hade
heller inga goda tankar längre om honom, allra minst
älskade hon, då hon så oförsigtigt och sårande blandat
sig in i hans penningeangelägenheter. Det var blott ett
vanligt] intresse och hennes goda hjerta, som manat
henne att bemöta honom vänligt och hjelpa honom.
Han blef med ens alldeles kall och likgiltig för Sigrid
Walborg och kände endast ett slags missräkning
öfver att hans vackra familjeplaner öfverkorsats så med
ens. Mest skulle hans mor likväl sörja deröfver, menade
han. Under sina tankar gick han raskt vidare,
slappheten efter öfverretningen begynte infinna sig och en
tyngande trötthet smög sig i hans leder. Men då
fast-höll han med ytterlig envishet sitt engång fattade
beslut att gå till fots hela vägen och han satte sin ära
i att icke svika det, utan anstränga sig till det
yttersta, — det var likasom ett rättvist straff för hans
öf-verilning.
Solen hade redan gått ned och den ljumma
qväl-len låg genomskinlig och skugglös öfver landsvägen.
Han hade god tid att reflektera. Månne icke hela
hans kärlek nu, såsom alltid förut, hade varit ett slags
egenkärlek i grunden? Han gick rätt till djupet af
sig sjelf och måste tillstå att den långt ifrån var så
vacker och oegennyttig, som han ofta inbillat sig. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
