Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma flit som förr. Principalen bemödade sig att
stäfja hennes arbetsifver, men hon halflog åt hans
småtölpiga försök och frågade hvem som skulle sköta
kontoret om icke hon.
Det goda förhållandet till Bens mor förblef
orub-badt, — hon hade icke hjerta att berätta den gamla
allt som förefallit. Och hon satt med ett tungt
små-löje-och hörde på den gamlas tal om sin son och
hennes häntydningar på deras förlofning. Den gamla ville
icke gå brådstörtadt tillväga utan väntade tåligt att
Sigrid sjelf skulle yppa sin hemlighet för henne. Och
ingen gång var Sigrid Walborg der, utan att den gamla
strök henne bekymrad öfver de infallna kinderna:
— Du anstränger dig för mycket, kära barn, —
håll måtta i ditt arbete och tänk på din helsa, sade
hon varnande.
Den allvarsamma presten hade tagit emot en
sjö-manspredikanttjenst i England och lemnat staden kort
efter midsommaren. Så blef Sigrid Walborg ensam
med sina tankar. Den enda gången hon fallit ur sin
af ödet utstakade uppoffrande roll och på ett dygn
genomgått sin ånyo uppflammande känslas alla faser,
hade utplånat hvarje längtan för egen del ur hennes
själslif. Det hvad hon då begärde, fick hon icke, och
hon föll med en suck tillbaka i sin resignation. Hon
höll sig ännu mera undan sina bekantskaper än
fordom, men då hon såg sjuk ut väcktes alla sympatier
igen, dem hon vid sin ankomst till orten vunnit. Och
man sände henne buketter och gjorde henne besök,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
