Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ben fick en idé att göra modren Susanne
förbunden, han tog sig i sitt spetsiga skägg, såg uppåt
taket och sade i varmare ton:
— Ser du mamma, jag skref till henne om att
du min mor, skulle bli föga nöjd med mitt val och så
svarade hon...
— Hva?
—... svarade hon att hon, hellre än att göra dig
en sorg, ville afstå från mig —
— Åh prat ... hon hade ju en annan der i Paris
sade du —?
— Ja, men jag är säker på att det är allt bara
uppfinningar af henne för att lättare föra oss bak
ljuset...
Modren teg. Ben såg ut som om han trott fullt
på det han sagt suckade och tände en cigarett.
— Sådana äro ni ju, ni qvinnor, tilläde han.
Modren såg i betraktelser ned framför sig på mattan.
Hvad han sade der kunde ju nog vara fallet . .. men
nej, inte kunde en qvinna i det stora, förtappade
Paris... och dock, kanske var det så, kanske var det så.
Månne Ben någonsin hade hållit af henne rätt? —
Sigrid Walborg borde ju alltid ha legat honom i hågen
*.. och allt det här sista... nej, det var alldeles
oförklarligt —!
— Huru kunde du glömma Sigrid Walborg då?
Det var första gången hon nämde Sigrids namn
för Ben på mer än ett år, — de hade alltid Halkat
öfver det kapitlet.
— Tala inte om henne, mamma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
