- Project Runeberg -  Dikter /
139

(1896) [MARC] Author: Karl August Tavaststjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En duell. Dramatisk scen på vers ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men jag förbannar högt den stund, då hon lärt föra
sitt vapen som en man och som han hålla tal.

Egentligen ... ja visst!... I själfva verket har hon
högst obehagligt rätt, ty hon kan skjuta mig
så bra som någon karl. Och med detsamma tar hon
hans rättighet också att kunna värna sig.

Ser sig omkring. Tager fram instrumenten,
bindlarna och charpiet, ordnar dem på bänken och ter i sina
tankar.

Nå godt, min käcka fru, låt se att Ni är modig!

Jag ämnar lyda Er, fast saken ej blir blodig,
ty hvarje kula har jag kratsat ur patronen
och lyckas kanske än förmå Er ändra tonen . . .

Marv; kommer med raska steg från fonden, iklädd en
lätt sportdrägt. Hon bär i handen ett revolveretui.
Stannar, hälsar högtidligt:

Jag tackar Er, baron, för att Ni ansett värdigt
er ära såsom man att lyda mig i dag.

Ni känner godt de skäl, som tvinga mig att fordra
att Ni för en gångs skull vill se i mig er like,
som äger samma rätt och heder som Ni själf.

Uppriktigt sagdt, jag tror ännu Ni skämtar bara,
ty männen hafva ej så lätt att oss förstå,
men edra tankar bli nog med detsamma klara,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:34:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katdikter/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free