Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trevano ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fursten höjer ett par isgrå och kalla,
främmande ögon mot den unge mannen, som blir
smått förbryllad inför deras kyliga allvar. Med
en liten, smått otålig rörelse afbryter han en
konventionel motsägelse, som Sokoloff lyckas
formulera och återtager:
»Ja, jag blir gammal, men jag blir det utan
klagan. Det fins de, som säga att jag kastat
bort mitt lif utan att ha uträttat någonting, och
du hör till deras släkte Sokoloff, fast du af
hänsyn till mig tiger med det. Kanske gör du det
också af vänskap. Det är möjligt. Jag vill
vara rättvis och icke bitter. Efter tillfallet fört
dig i min väg, — som jag hoppas dig till
nytta — och eftersom jag lärt mig tycka om
dig, skall du få del af mitt testamente,
Sokoloff. Nej, icke nu strax, det sker inte i en
handvändning, utan senare. Tids nog får du
del af det. Du kommer att förundra dig öfver
mig som alla andra, men du har kanske
därförinnan fått nyckeln till mitt handlingssätt och
skall därför finna det förklarligt ...»
Den samme mannen, som i går dansade så
eldigt mazurka, är i dag så matt, att han för
andnöd nödgas sätta sig på en bänk. Hans
drag äro slappa, liksom utbrunna, endast ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
