Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydländskt vinterlif ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små som leksaker aftecknande sig mot sjöns
stålplåt.
Jag kan inte neka till att jag hade
hjärtklappning, ty om än vägen i lindrig sluttning
och många krökar förde dit ned, var det ju
likafullt halsbrytande att åka nedför en sådan
höjd, särdeles som jag icke stått på
snöskridskor på flere år. Men jag förlitade mig på min
alpstaf, på mitt omdöme och på min förmåga
att kunna moderera farten efter behag. Under
ifrigt deltagande af en skara pojkar och ett par
engelsmän, spände jag snöskridskorna på mig,
steg pröfvande på dem, och gaf den afgörande
sparken med vänstra foten.
Så bar det af utför.
Järnen under skridskomedarna voro lindrigt
rostade och det hindrade farten att växa i
början. Jag gled utför jämt och behagligt,
balanserande med alpstafven i stället för att använda
den att spärra med. Men snart hade rosten
nötts bort under järnen, och jag fick göra bruk
af stafven. Ett par kälkåkare satte förbi mig,
— jag vågade icke gifva mig i kapp med dem,
ty ännu var jag för osäker på benen och
stalperna på sidan om vägen skrämde mig
ofrivilligt, där de stupade ned tretusen fot med ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
