Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydländskt vinterlif ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Återigen ett par väldiga drifvor, som man
gräft igenom, och så en ny väldigare än de
andra, med färska spår af mull, afbrutna
trädrötter och stenar. I den drifvan stodo ett par
karlar och skoflade vägen klar. När vi
passerat drifvorna, vände sig konduktören om och
sade:
— Den där lavinen gick i går öfver vägen!
Det var således Simplonpassets säkerhet och
beviset på värdshusvärdens sanningskärlek! Han
hade ännu i går försäkrat, att han ej hört om
några snöskred på hela vintern. Men jag hade
bort gissa att han var döf på det örat.
Jag kastade en blick uppåt bärgväggen, som
på stället för lavinen var sopad klar. Högt
uppe funnos ännu rester af snön, hängande
öfver den tomma lavinbädden och beredda att
glida ned vid första varmare solsken, eller första
töväder som nådde upp öfver trädregionen. Här
nere skar vägen af lavinernas strömfaror på
midten, och här gick posten alla dagar af och
an obekymrad om faran, emedan den hotade
ständigt. Egentligen hörde det till
sällsyntheterna att den verkligen öfverraskas och råkar
in i skreden, det händer så godt som aldrig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
