Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En historia från gamla Högholmen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne det. Och jag ber er dricka för vår
för-lofning. — Skål farl»
Janne och gubben Friman drucko mycket
stelt med hvarandra och ströko bort fradgan
med ärmen från öfverläppen. Vi öfriga
gratulerade också de förlofvade, men jag gjorde det
inte af så fullt hjärta som jag velat. Också
Ida Friman såg på mig med en skygg blick
och rodnade — hon förstod hvad jag tänkte.
Jag kunde ändå inte låta bli att om en
stund taga Janne Friman vid ärmen och nicka
menande åt Petter Roslund. Så följdes vi alla
tre åt in i strandbuskarne och där tog jag fram
min flaska ur barmfickan och bjöd på en riktig
ordentlig konjak. Jag ville inte göra det i
kä-ringsfolkets åsyn, ty då hade jag nog fatt namn
om mig att förleda Janne och Petter till att
supa. Men här i den täta skuggan af alarne
togo vi oss alla några duktiga klunkar och
gingo upprymda och glada tillbaka till
sällskapet, som hade satt en ny kaffepanna på elden
till de nyförlofvades ära.
Ingen kan tro, hvad jag var glad i hjärtat
den eftermiddagen. Ty om jag också inte
talade med Ida Friman, ja inte ens såg på henne,
kände jag ändå att hon var närvarande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
