Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En historia från gamla Högholmen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dag går tiden ut för er efterlysning. De ha
firat sitt förlofningskalas litet för tidigt... ni
har er rätt ännu kvar som hennes man.»
»Wery well! — jag skall inte begagna den
om hon inte vill.»
»Jo, ni skall fä rätt», sade fru Friman
be-stämdt.
Vi hade dragit oss undan folkskocken, som
följde oss med ögonen på afstånd. Sakta och
förstämda gingo vi nedåt stranden, där vi haft
vår kafledrickningsplats och där vi lämnat en
korg gömd i buskarne. Ingen talade ett ord
och Ida smög sig tyst till mig, som sökte hon
skydd och tröst där.
Dansmusiken tog upp sin. vals igen uppe på
på dansbanan, men fiolerna skuro oss i öronen
och allvaret låg tungt öfver oss alla.
Sjömannen gick vaggande med oss med händerna
instuckna i fickorna och mössan bakut i nacken.
Han såg mäkta fundersam ut och det
förvånade ingen. Själfva Frimanska småbarnen läto
bli att bullra, gingo med förundrade miner i
sina små ansikten och sågo skyggt bort till den
främmande sjömannen.
När vi kommo fram till platsen, där vi
druckit kaffe, satt fru Josefson där med liufvu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
