Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En historia från gamla Högholmen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det nedlutadt i häJiderna och grät. Hennes
flicka stod snyftande bredvid henne och Janne
Friman gick med långa steg af och an framför
dem. Ida Friman smög sig ännu närmare mig
och väntade att något ovanligt skulle bryta lös1.
Jag kände hur hennes arm darrade och hon såg
spändt på Josefson, som vaggade fram mot sin
hustru.
Han tog henne lätt på axeln och hon såg
upp.
»Känner du nu igen mig Johanna?»
»Nog gör jag ju det... men Herre Gud,
huru skall nian lämna hustru sin utan en
underrättelse på åtta år, och så komma hem plötsligt
som en raket? Om du visste huru ondt du har
gjort mig, så skulle du inte...» Resten
drunknade i snyftningar. Den lilla flickan såg skrämd
på sin främmande far och gömde sig bakom
modern.
»Nå nå, — trösta dig», sade Josefson lugnt.
— »Jag vill dig ingenting illa. .. jag vill dig
ingenting alls ... Om du vill så kan du anse
mig som försvunnen, jag skall inte göra min
rätt gällande.»
Fru Josefson såg upp, som 0111 hon inte trott
livad mannen sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
