Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En historia från gamla Högholmen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag höll på att springa fram och taga
honom i hand för de orden, men Ida Friman höll
mig tillbaka. I stället gick fru Friman fram till
dem och sade till sin son gillande:
»Det har du rätt i.»
Josefson hade vändt sig om och såg på sin
hustru så vänligt som jag aldrig kunnat göra i
hans ställe.
»Jag har gjort dig orätt», sade han med mild
röst.
Det tyckte jag då alls inte han hade gjort,
och jag harmades öfver att han ödmjukade sig
inför den kvinnan. Men han hade väl ändå
rätt i att taga henne på det viset, ty hon steg
upp och kastade sig till hans bröst. Han tog
henne lugnt om lifvet och ledde henne som ett
barn nedåt sjön, där de satte sig undan för oss
bakom en stor sten.
När de kommo tillbaka igen, sågo de helt
nöjda ut. Han sade leende, med en skämtsam
rynka i ögonvrån, att när man varit åtta år
borta, hade man ingen rätt fara fram som en
vilde när man kom hem igen. Man kunde tacka
sin lycka för att de kommo ihåg en.
Jag tyckte att det var litet för beskedligt sagdt,
men Ida och de gamla Frimans voro så förtjusta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
