Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lustjakten Don Juan ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i grönskan alldeles invid sidan af Casinot. Han
sprang med lätta steg upp för en sidotrappa
och försvann i en korridor.
Comtesse Valambregue — kallad »la divine»
man och man emellan — stördes i sin
morgon-livila af kammarjungfrun, som i dag kommit
ovanligt tidigt på fötter. Den sköna grefvinnan
var annars icke den, som sof bort sin tid, men
i dag skulle hon gärna blundat ännu en timme
eller två. Hon var trött efter balen i natt, trött
efter ansträngningarna och själsrörelserna
tidigare på dagen, då hennes man som vanligt ej
haft försyn för hennes nerver och hennes små
egenheter — hvarför inte egensinnigheter. Det
hade blifvit en hel scen mellan dem —
Valambregue var svartsjuk! Svartsjuk som en neger!
Utan ett ord till afsked, plötsligt, oartigt och
häftigt hade han rest från Trouville, lämnande
henne hjälplös i sina många beundrares våld.
Men det skulle han få ångra bittert! Aldrig
hade hon koketterat djärfvare än i går kväll,
aldrig gynnat mer påfallande och själfsvåldigt
den vackre Hautencourt och aldrig funnit honom
farligare. Det gick visst icke väl, om hon var
tvungen att stanna i hans närhet ännu en
vecka, beröfvad sin mans skydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
