Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfvergifvet ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett spår. Det är så tyst att jag hör mitt hjärta
slå och hafvet hundra steg nedanom tala sitt
tunga språk i afmätta rytmer. Icke en gång
en melankolisk invånare från den lilla staden
hittar vägen hitut, ty där fins väl ingen sådan
onyttig en...
Rundtomkring villor, stängda villor med
nerfällda gardiner och kala flaggstänger. Till den
däruppe på bärgsklacken förde en gång mina steg
ofta, men så kom det en dag, då jag i utbyte mot
en präktig bukett fick en liten handtryckning och
ett vackert tack för glad sommar ur ett par
grå ögon. Sedan dess undviker jag vägen som
leder dit upp. Hvarje dag undviker jag den
på nytt, och det är egentligen därför jag har
den i så godt minne. I parken härskar hösten
oinskränkt. Där det fins ett löfträd, lyser
marken bjärt rundtomkring. Sandgångarne skäras
sönder af rännilar, och mossan dryper af fukt.
Längre ner på klippudden svarfvar bränningen
sitt sedan årtusenden påbörjade verk. Den
smyger högt upp i urhålkningarna mellan
strandstenarna och drar sig igen tillbaka, men först
långt borta mot den skarpblå horisonten sprutar
den famnshögt öfver stengrunden och blänker
grant i solen. Här ute på udden ligger jätte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
