Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet resultat af ett meningsutbyte med Hård — om
man ej höll med honom. Han begagnade sig
derför af Hårds sista ord till en skämtsam ordvändning
som afslutning:
— Ja, — på ett godt samvete kan man sofva
lugnt, sade han småfnissande.
Men då flög Hård upp igen.
— Hvarför kommer du med ett så otroligt platt
skämt midt i min argumentering? Begriper du då
inte att jag har rätt? Och om du inte begriper det,
får du förlåta att jag anser dig dum.
Nu kom Vahlin i sitt esse:
— Var så god, var så god! Genera dig inte!
Men Hård afbröt sig i detsamma. En
tjenstejungfru kom in med kaffebrickan, och nästan
samtidigt öppnade springpojken den yttre dörren och
stälde ifrån sig en likörflaska.
Det kunde vara så godt att Hård afbröt sig,
ty han märkte ett par skarpa veck kring Vahlins
ögon, som icke bådade godt; — han hade nog gått
för långt nyss. Vahlin var icke mera den
godmodiga, slarfviga studenten, som lät kamraterna drifva
med sig bäst de ville. Han hade nu ett renommé
att taga vara på.
Det slog Hård som en blixt, och han räckte sin
vän försonande handen öfver kaffebrickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
