Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inför Hård medgaf han det aldrig. Hård fick alltid
i andra hand veta af att han tenterat; sjelf sade
han aldrig ett ord derom för honom. Och när han
gratulerades af Hård, såg han med en stel blick
förbi honom och bad honom låta bli att tala om
sådant skräp.
Det blef aldrig rätt väl mellan Vahlin och Hård
efter den sista, stora påstöten. Men likasom
under ett tysthetslöfte höllo de inne med alla yttringar,
hvilka hade kunnat störa skenet af deras goda
förhållande, och de råkades fortfarande lika ofta som
förut, skämtade som förr, endast att under orden
numera alltid låg en udd.
Åtminstone kände Vahlin del så. Huru han än
urskuldade Hård, huru lugnt han än försökte
förklara hans uppträdande som motiveradt af den
oegennyttigaste vänskap, brände honom den sårade
ambitionen alltid i djupet och göt galla i hans ord och
uppfattning. Hans framgång med examina gjorde
honom dubbelt stolt och dubbelt oförsonlig.
Så gick det ett år framåt, tills Vahlin tog sin
kandidatexamen och fick en redaktörspost i
landsorten, endast på en sommar till att börja med; men
han fastnade der, och nu var det fjerde året han
redigerade stadens svenska tidning.
Hård hade haft en annan slags universitetskar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
