Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rier. Han var mångsidig nog att duga till hvad som
helst, hade goda kunskaper och ett utmärkt anseende
långt utom kamratkretsarna. Han hade i tiden
skrifvit lika god vers som Vahlin, och som estetiker
kritiserade han långt mera rutineradt än denne. Men
Hård syftade längre. Det hade aldrig fallit honom
in att stanna på första eller andra trappsteget,
han skulle ända fram, det var en gifven sak.
Innerligt medveten om sin öfverlägsenhet, sträfvade
han blott till en ställning, der den kunde göra sig
gällande.
Hans sjelfmedvetna sätt skaftäde honom lätt
anseende och med anseendet kommo gynnarna. Efter
sin filosofiska grad begynte han studera juridik;
med juridisk kandidatbref låg framtiden honom vidast
öppen i hemlandet.
Det förändrade förhållandet till Vahlin plågade
honom ej länge. Dels var han ju sjelf ett
oskyldigt offer för sin egen välvilja, dels måste han
tillstå att Vahlin var en alldeles för obetydlig
begåfning att göra sig vidare omak för, energilös och slapp
och utan äregirighet. Fullkomligt utan initiativ var
han. Och när Hård också haft sitt finger med i
spelet för anskaffandet af red aktörsplatsen åt Vahlin,
var det ej utan att han innanför västen i smyg helt
sakta slog sig för sitt bröst och tackade Gud att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
