Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ej var sådan som dessa andra syndare och
publikaner.
Numera, efter att Vahlin ej sett Hård på långa
är, återstod ej mycket af hans gamla agg. En
smula reservation, det var allt. Och när Hård i
dag kom till hofrättsstaden, omändrad efter långa
år och resor, blef Vahlin verkligen glad öfver
utsigten att tillbringa en vinter tillsammans med sin gamla
vän. Ty intelligent och bildad var han, och vyer
hade han mera än någon af Vahlins andra bekanta.
Vahlin hade också ett sundt samvete nu. Han
hade t. o. m. betalat af på sina skulder och
innehade en ställning i samfundet, icke lysande men
ganska säker likväl. Under hela sin tid här i staden
hade han icke träffat på någon, som han närmat
sig till förtroligt, och derför vaknade hela klungan
af gamla minnen, glada, varma, bittra och
känslofulla, när han tryckte Hårds hand vid deras plötsliga
sammanträffande på gatan.
— Gamle Hård! mumlade han i tankarna
hallhögt, der han satt och hörde honom berätta om sig
sjelf och sina planer.
— Hvad säger du? afbröt sig Hård och såg upp.
— Jag säger bara: Gamle Hård! gentog Vahlin
med ett smekande tonfall på hans namn.
Reservationen hade helt försvunnit från Vahlin. Stämningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
