Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog honom med sig, och nästan rörd tömde han sitt
likörglas, blinkade vänligt bort till Hård och tackade
honom för att han gifvit sin första eftermiddag till
spillo genom att följa med honom hem till
redaktionsbyrån.
Hård var den, som visste alt taga emot en
vänlighet. Och fastän han varit skamsen att visa sig
rörd i en tredjes närvaro, tryckte han nu riktigt
varmt Vahlins hand och försäkrade att han gladde
sig öfver att se honom igen.
Det föll en stunds behagligt, halft känslosamt
välbefinnande öfver de tvä. Ingen af dem var
barnslig nog alt försöka uttala det, som låg i luften,
och derför höll det sig en stund längre der, medan
de med veka stämmor och plötsliga, omotiverade
tonfall talade om likgiltiga ting. Men i bådas ögon
skimrade en glimt af den gamla vänskapen, som för
tio år sedan spirat upp mellan dem under de första
studentårens svärmiska behof efter tillgifvenhet och
ömhet.
Hård var den första som med vanlig röst och
säker blick sade ett förnuftigt ord igen.
— Du tror inte på den svenskspråkiga pressens
framtid i Finland? sade han.
Vahlin vaknade också ur sin stämning och
svarade nedslaget och tonlöst, som han ofta brukade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
