Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tända, antagligen i brist på publik. Ingen menniska
syntes till hvarken på den vida gårdsplanen eller
uppe på verandan. De måtte alla vara inne i
salen.
Vahlin skuffade upp glasdörren till salen med
pojkaktigt sjelfsvåld och dansade in i takt till
musiken. Hård följde efter. Der var alldeles tomt så
när som på de åtta exeqverande damerna på
estraden och en ensam, fet herre vid ett bord. Tapören
vid pianot gaskade upp sig, när det kom flera gäster,
och tog om den sista nummern.
— Vi ska göra det här till enskildt rum i qväll,
ropade Vahlin och vinkade på en kypare.
Den ensamma, feta herren vände sig om mot
Vahlin och stönade fram:
— God afton, Vahlin! Ser man på, — stadens
fria press på chantant! Tjenare!
— Hvar är publiken? frågade Vahlin och
helsade på honom.
— Här! svarade den feta och slog sig med
sjelfkänsla för sin mage; bröst hade han icke.
Hård höll sig på afstånd; han ville just icke
indragas i sällskap med den feta. Vahlin och han
hade ju kommit hit ut för att vara ostörda på
tumanhand och lefva om gamla minnen. Men när
den feta länge höll beslag på Vahlin, satte sig Hård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
